9 februari: Sigtuna

Sigtuna-vandring i blidvädret. Efter en liten köldknäpp med snö i januari kom plusgraderna tillbaka denna ovanligt milda vinter, och knappt två veckor in i Februari är det i stort sett snöfritt i norra Stor-Stockholm.

Detta lockade till en vandring i Sigtuna stad, där jag främst försökte lokalisera "innerstads-gränsmärken", med inte alltför lyckat resultat. Däremot fann jag de lättfunna och väldokumenterade "ytterstads-gränsmärken" jag senare övergick till att leta efter.

Efter tåg till Märsta och sedan buss till Sigtuna busstation gick jag längs strandpromenaden österut längs Sigtunafjärden, där jag blev förvånad över att se två skridskoåkare på den inte alltför förtroendeinvigande isen. Det har varit plusgrader i över en vecka, och det var stora vattenpölar på isen, och stora skiftningar i isens yta, så jag undrar hur pålitlig den kan ha varit. Långloppet Vikingarännet avblåstes tidigare i veckan, så det är väl bevis nog på att isen inte håller måttet, men det verkade dessa entusiaster strunta i!

Passerade hamnen och följde gångvägen förbi ett par mindre uddar, tills jag nådde den bortre och större udden. Enligt mina beräkningar skulle ett gränsmärke för innerstaden finnas på denna udde, och jag såg på håll en stor spetsig sten nära stranden. Jag antog att denna sten var gränsmärket, men väl framme såg jag ytterligare en stenformation bestående av tre stora stenar, där mittenstenen stack upp högst, och denna var dessutom genomborrad av ett borrhål. Den spetsiga stenen och stenformationen stod cirka 4-5 meter ifrån varandra, och jag blev därför mycket osäker på vilket av dessa två som var gränsmärket. Om ens något var detta, ska tilläggas (1+2)!

Gick sedan till St:Pers kyrkoruin, och in i densamma, och letade efter en gränssten strax nordväst om ruinen (3). Fann ingen, men såg rester av en stenmur i den gamla gränsens riktning. Likaså en träd-rad som löpte parallellt med stenmuren. Vidare österut mot Runstigen där jag sökte efter en gränssten vid en vägdelning (4), men fann ingen. Däremot såg jag runstenen (5) precis intill vägen, och följde skogsstigen upp för berget österut.

Uppe på toppen sökte jag efter ytterligare en gränssten (6), men fann ingen, och insåg där att det var nästan helt omöjligt att lokalisera en sådan med de otillräckliga kartor och uppgifter jag hade med mig. Massor av stenar och kuperad terräng omöjliggjorde en exakt utpekning av "rätt" sten, så jag gav upp utan att ens försöka speciellt mycket. Tog mig ner till St:Olofs kyrkoruin, där jag sökte efter ytterligare en gränssten på västra sidan av Olofsgatan (7). Nitlott även där. Efter en rundtitt i även denna ruin gick jag över Uppsalavägen och tog sikte på de fyra stenar som står mitt emot Mariakyrkans östra gavel (9).

Den största stenen har massor av text (som jag ej kunde tyda till fullo) samt de tre mindre med symboler på i form av en cirkel, en fyrkant (?) och en triangel. På Fornsöks hemsida finns ej full beskrivning av denna sk "stenkrets". Jag hade hoppats få läsa vad de stod på stenen med mycket text på, men det finns alltså inte upplagt på deras sida, märkligt nog. Sökte lite halvhjärtat efter fler innerstads-gränsstenar (8+10+11) i området intill Uppsalavägen, men efter att inte ha funnit något sedan den första punkten så la jag inte ner så mycket energi på detta. Regnet avtog och jag beslöt mig för att gå upp mot Väringaskolan, där det enligt orienteringskartan skulle finnas två rösen intill varandra uppe på höjden. Det visade sig vara stora stensamlingar (12+13), och absolut inga gränsrösen. Lyckades sen klättra ner mot Pilsbo genom den sliriga och hala stigen genom den branta skogen, och tog mig nu norrut mot det nyligen bebyggda området Enbacksvägen/Enbärsvägen/Enrisvägen. Mellan de nya husen går en liten stig upp på en bergshäll där ett gränsmärke står i ett postament (14), med text "Sigge Thuna" och "Wenne Garn" på varsin sida av stenen, samt årtalet 1667. Precis intill denna gränssten var en märklig metallkrok fastsatt i berget. Gick tillbaka och sedan österut mot Vibyvägen nära bron över till Munkholmen/Til och lokaliserade en till gränssten, som var lite besvärligare att hitta och tyda (15).

Denna sten står ca 3 meter från grusvägen på östra sidan om densamma, delvis skymd av en yvig gran. En telefonstolpe vid vägen är ett bra riktmärke om man ska leta upp denna sten, då denna stolpe är "ringmärkt" med gul färg. Den södra delen av stenen var helt bortvittrad, så man kunde inte se någon text allt på den sidan. Men på den norra sidan (under granen) kunde man se "Wenne Garn 1667" mycket tydligt.

Denna gränssten blev den sista jag letade upp innan jag rundade av och begav mig hemåt igen.