20 september, Hansta naturreservat, Järvafältet:

Efter att ha blivit förkyld mitt i veckan och legat mer eller mindre konstant i soffan och sängen i ett par dagar kände jag att jag behövde röra på mig och få lite frisk luft. Av den anledningen valde jag ett område i närheten, nämligen en del av Järvafältet som innefattas av Hansta naturreservat. Där har gått många gånger och plockat svamp, och terrängen är mestadels väldigt lätt att ta sig fram i, samt riktigt fin och öppen skog med många tydliga stigar. Vad gäller rösen är det dock inte så många att välja mellan. Endast ett röse är markerat på orienteringskartor, och det röset har jag besökt vid ett flertal tillfällen tidigare. Av ren bekvämlighet gick jag till just detta kända röse och hade det som "startpunkt" för denna kortare expedition. 

Eftersom jag inte var helt kry efter förkylningen valde jag en kortare promenad, och då det stått i tidningarna att denna lördag kunde bli den sista "sommardagen" var det dumt att låta bli att ge sig ut i terrängen en sådan fin dag. Lägg därtill att jag även ville hitta lite svamp som bonus! :-)

Från startpunkten (kända röset) gick jag längs stigar i nordvästlig riktning runt och förbi Astrid Lindgrens berg mitt i reservatet. Berget är uppkallat efter henne eftersom hon var en av de som stödde projektet att få Hansta att bli ett naturreservat, som det till slut blev efter mycket dividerande på 1980-talet.

Jag gick även upp på nämnda berg för att njuta av den fina utsikten därifrån, medans jag lade upp planera för att försöka hitta två rösen på ett intilliggande berg  i nordväst, som jag lyckats hitta information om på Fornsöks sida (RAÄ). Jag gick rakt västerut ner för A.L.-berget och vidare västerut på en stig ett par hundra meter. Här avvek jag sedan rakt norrut och såg efter ett tag en stor bergsformation rakt framför mig, som var omöjlig att ta sig upp för på denna sida. Jag gick då längs bergskantens östra sida, och kunde klättra upp i etapper, som på stora naturliga trappsteg. Väl uppe på det höga berget njöt jag av utsikten och åt en kiwi-frukt och försökte avståndsbedöma hur långt det kunde vara till de två rösena som borde finnas i närheten. Då kartorna på Fornsöks sida inte ser likadana ut som på en orienteringskarta hade jag fått "chansa" på de två rösenas position och ritat ut deras ungefärliga lägen på en kopia av en orienteringskarta. 

Det skulle visa sig att jag faktiskt lyckades ganska bra!

Jag följde det stora berget norrut, och när det började slutta svagt nedför i norrlutning gick jag i nordostlig riktning förbi en liten kärrsänka, och såg på en berghäll intill att det låg något som liknade en stensamling på denna häll.

Mitt i prick! Röset var ganska litet (som i stort sett alla jag hittat på Järvafältet har varit), men tveklöst ett gränsröse byggt av ett 15-tal stenar, varav hjärtstenens topp var orangeröd-färgad, eller kanske mer åt brunt!?

Hur som helst var den målad för ett bra tag sen i alla fall, det syndes tydligt.

Precis bredvid röset låg en ring av stenar med en sten i mitten, som en vid cirkel. Efter en stund konstaterade jag att det ju är symbolen för just röse på orienteringskartor! Någon/några kanske tyckte att detta röse minsann förtjänade att få röse-symbolen utmärkt på kartorna, och gjorde symbolen med stenar för att understryka detta? En bra tanke i så fall! Hoppas bara att de inte tog stenar från själva röset när de gjorde detta! 

Efter fotograferandet gick jag nu åt nordväst, ner i en liten sänka och upp på nästkommande berghäll. 

Mitt i prick igen! Även det andra röset fanns på den plats jag ungefärligen ritat in på kartan. Detta röse var också relativt litet, men bestod av mycket färre och större stenar än det föregående. Även här var hjärtstenens topp färgad i samma typ av färg som på förra röset. Och likaså var det även här markerat intill röset med en stenring, med fler och tätare stenar än förra exemplet. I ringen var det ett litet miniröse byggt, och jag gissar att samma personer som var ansvariga för det första "påpekande-röset" varit inblandade i byggandet av även detta monument! 

Därmed var expeditionens röseletar-avsnitt avslutad. Två rösen funna av två möjliga (plus det redan kända jag startade vid), samt de två förmodat sentida byggda "påpekande-rösena" som var omöjliga att missa, alldeles intill bägge rösena. Resten av promenaden i Hansta-skogen ägnades åt svampletande, och det gick väl helt okej. Det vimlade av svampletare och även mountainbikecyklister i skogen denna fina sensommardag. Jag fick i alla fall ihop tillräckligt med trattkantareller (och ett par enstaka kantareller) för att jag skulle vara nöjd och promenera hemåt igen.