15 november, Norra Törnskogen (Sollentuna):

Eftersom Kung Bore ännu inte bestigit tronen hade jag för avsikt att ta en rejäl promenad ute i skogarna på landet (Kungsängens skjutfält för att vara exakt), men då jag hade lätt huvudvärk då jag vaknade valde jag att somna om, och ett par timmar senare var den borta. Jag hade i och med detta förlorat ett par ljusa timmar (solen går ner vid 15:30 vid den här tiden på året), och eftersom det dessutom var rejält gråmulet insåg jag att det lämpligaste alternativet för en röse/svamp-promenad var Törnskogens norra delar i Sollentuna och Upplands-Väsby kommuner. Jag tog buss 527 till slutstationen Fornboda och passerade nämnda gårds bebyggelse där det var full aktivitet på hästgården med barn och vuxna i och utanför hästhagarna.

Jag följde den stora grusvägen nästan ända fram till Emmylund, söder om Sköldnora kungsgård, där jag vek av upp i skogen längs mindre stigar som till slut sammanstrålade i en stigkorsning där en större stig tog vid. 

Denna större stig leder mot Grönan, och jag följde denna i stort sett hela vägen, med undantag för en avstickare för att lokalisera det första stället av intresse röse-mässigt på denna promenad. 

Denna plats skulle enligt orienteringskartan uppvisa två rösen precis intill varandra. Jag fann bägge dessa, men en hel del annat intressant också, i "gränsbeskrivnings-synpunkt"! Vi tar det frå början;

Jag följde alltså den stora stigen i sydvästlig riktning. Strax efter kraftledningsgatan såg jag en stig som vek av österut, men valde att fortsätta längs stora stigen en bit till eftersom det var väldigt sankt och geggigt i stigens riktning. Ca 100 meter längre fram, i kuperad och mindre blöt skog, vek jag av österut och tog sikte på de kuperade och av vitmossa och tall bevuxna öppna berghällarna. Jag gick mellan de olika bergsplatåerna och försökte ta mig mot de högsta partierna utan att halka och ramla på de blöta berghällarna och lösa mossan. När jag närmade mig ett högt berghällsparti fick jag syn på en liten stolpe, med en grön liten skylt på. Sådana har jag sett förut! Det handlar om en "fixpunkts-stolpe" som Sollentuna Köping (som det hette på 1960-talet) satte ut längs med gränserna. Precis intill finns en triangelpunkt (rödmarkerad triangel i berghällen, med ett nedborrat rör i mitten av triangeln).

Strax intill dessa objekt står ett röse, ett litet men tydligt. Det sitter även en fast orienteringskontrolls-stolpe (rödmarkerad, precis intill röset) i kanten av röset. Ca 10 meter åt sydost står ett större röse, med stort postament, och strax bortom detta en visare.

Jag tog ett par kort, som vanligt, på varje objekt, och började därefter filma de olika objekten, för att få med på film hur pass nära objekten står varandra. Medans jag filmade fick jag syn på ytterligare en visare, av större mått, längre bort i sydost. Inte nog med detta! Då det dök upp fler och fler objekt allt eftersom jag undersökte platsen tänkte jag att det kanske kunde finnas en visare till åt det andra hållet också, åt nordväst. Mycket riktigt, där fanns en visare!

Så för att ta det från nordväst till sydost kan man på denna berghäll hitta följande: 

Visare, fixpunktsstolpe, triangelpunkt, mindre röse med orienteringskontrollsstolpe, större röse, visare och ytterligare en visare! Allt detta i en svagt vinklad linje. Gränsen gör ett svag riktningsförändring i det större röset. 

Även vissa träd längs med gränslinjen hade gränsmärkning i form av en vit ring och en vit stjärna ovanför, som jag tror är en gränsmärkning som Sveaskog/Domänverket har gjort.

Efter en rejäl undersökning och kameradokumentation på denna gränsgenomskurna berghäll letade jag mig ner till den stora stigen igen, som jag följde fram till Grönans ägor. Där vek jag vänster (sydost) och följde denna större grusväg cirka en kilometer. Jag gjorde en expedition för något år sedan till samma område jag nu kom till, men valde då att inte leta efter ett röse pga knepig vegetation och trötthet. Nu tänkte jag att jag skulle försöka leta rätt på detta, plus ytterligare ett röse strax intill, som dock inte är med på moderna orienteringskartor. Det första av dessa två rösen jag siktade in mig på var det som suddats ut från kartorna (men som fanns med på kartor på 1970-talet). Jag vek av från vägen på en mindre stig i nordostlig riktning, och efter att ha passerat ett litet "bergspass" lämnade jag stigen och gick österut på berghällarna. Jag hade ritat ut en liten blyertscirkel på orienteringskartan där röset borde finnas, och efter inte alltför långt sökande hittade jag först en visare, sen ett stort kantarellställe (!) och bara ett 15-tal meter bort röset. Att detta gränsröse tagits bort från nyare kartor förstår jag inte, för det var definitivt tillräckligt stort för att fortfarande vara markerat. Det stod synligt och tydligt på en berghällsklack, var inte övervuxet eller raserat. Jag har sett mindre rösen än detta som varit markerade på kartor. Mycket märkligt!

Från detta röse skulle jag nu ta mig endast ca 150 meter i nordostligt riktning till nästa (markerade) röse, på en berghäll strax intill. Problemet var att det fanns en sank svacka emellan berghällarna, och med tanke på årstiden och det myckna regnandet på sistone var det inte konstigt att det var mycket blött och sankt i detta parti. I mitt letande efter ett ställe att ta mig över det blöta området lyckades jag hitta ett par fina trattkantarells-ställen! Till slut hittade jag även en plats där jag med lite ansats kunde hoppa cirka 1 meter över sankmarkens vatten för att ta mig till nästa berghäll. På denna berghäll hittade jag efter en kort stund dagens sista röse, tydligt och bara något större än röset på föregående berghäll. Dock kunde jag inte lokalisera några visare runt det sista röset. På rösets hjärtsten hade någon placerat en mindre sten som balanserar på toppen! Även vid detta röse sitter en grön fixpunktsstolpe.

Efter lite trixande igenom inte helt lättforcerad skog kom jag till slut ut på den större grusvägen igen. Denna följde jag hela vägen till Frestavägen. En slingrig och mysig skogsväg, som numera på ett ställe passeras av den nya Norrortsleden på en bro ovanför. När jag kom ut på Frestavägen och nådde busshållplatsen hade jag tur, då bussen skulle komma om enast 6 minuter, och då är det endast en tur i timmen på lördagar!

Fin promenad, dock lite väl blött, men vad gäller rösen blev det ju full pott (eller till och med mer än så), och en ganska välfylld svamppåse som grädde på moset gör ju inte ont det heller!