15 november 2015: Tyresta naturreservat och nationalpark (Tyresö och Haninge)

22.11.2015 18:41
Då Kung Bore ännu inte bestigit tronen bar det av söderut denna dag, i gråmulet väder och 7-8 plusgrader. Mycket blött i skog och mark, och en lång promenadexpedition var inplanerad. Den förkortades dock en bit pga just det blöta underlaget samt att det vid mulet väder vid denna årstid blir mörkt tidigare än solens nedgång. Lägg därtill att en hockeymatch i närheten med starttid kl. 16:00 även fanns med på agendan! 
Jag tog pendeltåget från Sollentuna ca 12:00, och via vidare transport med tunnelbana och buss var jag framme i Nyfors, Tyresö kommun ca 13:10. Där styrde jag kosan söderut mot sjön Tyresö-Flaten och följde sjöns västra kant via Lillsjön och över en mindre bro till andra sidan vattendragen strax inan Långsjön tog vid. I och med att jag passerat bron befann jag mig i Tyresta naturreservat (ej nationalparken, än!). Jag följde den breda stigen mot Tutvikens villaområde, och precis vid gränsen mellan villaområdet och naturreservatet (även kommungräns mellan Tyresö och Haninge kommuner) besökte jag dagens första röse, som var ett ganska alldagligt sådant, inklämt i staketgränsen. Strax norr om detta röse finns enligt kartorna ytterligare ett röse, närmare Långsjön, men jag valde att inte leta rätt på detta pga tajt tidsschema och blöt terräng. 
Vidare följde jag sedan en mindre stig, i nästan exakt riktning av gränsen, en väl röjd gränsgata i varierande terräng. Som sagt, mycket blött i skog och mark denna gång, så det var med en hel del besvär man fick navigera sig fram över hala berghällar och rötter, samt leriga spår och stigar. Lyckade mirakulöst nog inte dratta på ändan en enda gång denna dag, men det var nära ett par gånger!
Gränsgatan går i sydostlig riktning, och efter ett par hundra meter hittade jag röse nummer två, mitt i gränsgatan. Med en jättestor hjärtsten i rejält postament var det ståtligare än det första jag besökte. När jag nådde platsen för röse nummer två sa jag högt för mig själv "Oj!" när jag såg hur terrängen fortsatte i gränsgatan. En rejäl höjd tornade upp sig rakt framför mig, och nu blev det snudd på bergsbestigning som blev nästa uppgift! Det var en rejäl brant att ta sig uppför, och jag fick verkligen vara försiktig i vätan. Ett snedsteg eller halkande hade renderat rätt så rejäla problem, men jag tog mig fram sakta men säkert och valde alltid den säkraste vägen, trots att det ibland innebar en omväg. Väl uppe på höjden var jag rejält andfådd, och jag passade på att (efter den obligatoriska fotodokumentationen naturligtvis) ta av mig två lager kläder på överkroppen! Jag var rejält svettig redan nu, men som tur var blev resten av rösepromenaden lite mindre krävande och dramatiskt än just denna sektion. 
Röset på bergshöjden var riktigt pampigt, som sig bör på ett sådant ställe. Här viker gränsen av i mer ostsydostlig riktning, och stigen i gränsgatan fortsättningsvis följde den nya gränsriktningen. Efter ett par hundra meter viker dock stigen av och slingrar sig ner mot torpet Höjden och villaområdet Högdalen, längst in på en jättelång väg vid namn Bondvägen i Haninge kommun. Den senare delen av den nyss beskrivna stigen är en del av Sörmlandleden (orangemarkerade ringar på träd indikerade detta), som slingrar sig igenom skogarna i både Tyresta naturreservat och nationalpark. Jag tog med alltså helskinnad ner till vägen, och fann på gränsen till mellan naturreservatet tomtområdet en stor info-skylt intill en parkering som visade en karta över Tyresta nationalpark. Så jag fortsatte i ungefär samma riktning (sydost) ner mot Tyresta nationalpark. Stigen leder mellan ett par hästhagar fram till en lång spång över en mosse. Jag gillar att gå på spångsektioner, och detta var en ganska lång sådan! Det tog drygt 2 minuter att gå över spången, och när den tar slut viker stigen av till vänster (österut). Efter bara ett hundratal meter når man en bred kraftledningsgata, med en stig till höger i dess gatans kant uppför en ganska brant höjd. Uppe på höjden når man det magnifika röset "Skeppsrån", ett gränsröse med tre långa "armar" av stenmurskaraktär. Utan tvekan det största röse jag någonsin sett, och det är så stort att man kan se det på exempelvis Google Maps! Förmodligen ett av de allra största gränsrösen som finns över huvud taget i hela Sverige, skulle jag gissa. Här både filmade jag och fotograferade i 5-10 minuter. Strax intill, bara ett femtontal meter ifrån Skeppsrån finns ett mindre, klassiskt gränsröse. I och med att jag promenerade runt röset passerade jag gränsen in till Tyresta nationalpark, den första svenska nationalpark jag någonsin varit i (hittills)!! Röset är dels placerat i en kraftledningsgata, men även i en gränsgata, på en berghäll, så det är verkligen ett bra utflyktsmål och omöjligt att missa. Jag kan tänka mig att det är en vacker plats att besöka en varm sommarkväll. Fin utsikt från bergshöjden dessutom! Sörmlandsleden slingrar vidare in i nationalparken, men jag kände att det var bäst att vända tillbaka ner till tomtområdet för att hinna med att ta mig till ishockeymatchen. Klockan var nu ca 14:50 när jag nådde Bondvägens östra ände, och den följde jag alltså ända bort till andra änden, i Gudö, Haninge kommun.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur det INTE kan gå någon busslinje längs denna väg. Jag skulle uppskatta Bondvägens fulla längd till ca 5 km, och det är hus och bebyggelse längs i stort sett hela dess sträckning (och många stickvägar ifrån huvudvägen). Tittar man på Fornsöks karta, där tomtgränser syns, kan man räkna till närmare 300 tomter längs denna väg och dess stickvägar. Med andra ord flera hundra invånare, men ingen busslinje!? Mycket märkligt!!
Nåja, efter drygt 45 minuters traskande nådde jag busslinjecivilisationen vi Gudö, där det kom en buss som till slut förde mig vidare mot Handen och Torvalla Ishall, där jag kom precis till nedsläpp! Sollentuna vann matchen mot Haninge med 2-1! :-)