11 oktober, Nackareservatet (norra delen)

Efter ytterligare ett alldeles för långt uppehåll bar det av söderut mot det stora Nackareservatet sydost om Stockholms centrala delar. Med tåg, tunnelbana och Saltsjöbanan till Saltsjö-Duvnäs nådde jag startpunkten för min långpromenad. Jag klev av och gick västerut, under Saltsjöbadsleden och följde en mindre asfaltsväg vid namn Kranglans Väg. Denna väg ledde till de fina husen vid Kranglan, som enligt info-skyltar haft funktioner som både vårdhem och jordbruksgård.

Jag fortsatte förbi Kranglan och ner mot Järlasjöns strand, ut på en halvö vid namn Brända Holmen. Där letade jag efter ett gränsmärke, som dock ej står med på orienteringskartorna, men jag lyckades ändå hitta märket! Dags för första fotodokumentationen denna dag! Gränsmärket ser dock ut att ha blivit skadat genom åren, då endast visarstenen och en sten i marken var kvar. Dock råder inget tvivel om det är nämnda gränspunkt. Jag fortsatte vandringen västerut och sedan söderut mot Nackamasterna. Precis nordväst om en med taggtråd och förbudsskyltar inhägnad anläggning tillhörande Nackamasterna skulle jag efter lite letande hitta gränsmärke nummer två, ett klassiskt gränsröse med tydlig rest visarsten i en backe. Lite surrealistisk miljö runt dessa mäktiga master med vajrar som spänner åtskilla hundra meter från olika höjder på masterna, som sedan är fastspända i rejäla betongfundament gjutna på berghällarna runtom. Bara att se dessa byggnadsverk är värt ett besök till området!

Vidare styrde jag kosan i ost-sydostlig riktning in i skogen på en större stig som går mestadels över "berg i dagen", alltså berghällar. Som tur var så var det inte blött, för då hade det blivit oerhört svårbemästrat att ta sig fram till fots över hala berghällar. En bit in längs "berghällsstigen" blev jag varse om att det var ett populärt ställe att köra mountainbike på, då jag träffade på åtskilliga cyklister, och för den delen en hel del fotgängare, längs de trevliga skogsstigarna. Det var en riktigt fin höstdag, så många var ute och rörde sig i området. 

Jag följde alltså den större stigen en bra bit österut och kom fram till ett stigmöte där ett stort röse stod på en helt kal berghäll. Fram med kameran igen, alla rösen måste ju dokumenteras! :-)

Dock är jag mycket osäker om detta röse egentligen är/var ett gränsröse. Enligt de kartor jag sett verkar inga gränser ha mötts på denna plats. 

Strax söder om detta stora röse delar sig stigen, och jag gick här till höger (västerut alltså), och följde Orrmossen södra kant. Jag tog en paus och åt min medhavda sallad på en trevlig "udde" ut i mossen och njöt av den fina omgivningen. Stigarna är föredömligt markerade med målade punkter (vita och gula prickar på de stigar jag gick) på träd och berghällar. Det är i princip omöjligt att gå vilse om man håller sig till stigarna med dessa prick-markeringar.

Efter lite zickzackande västerut längs med stigen, och via en del plankor och spångsektioner, nådde jag fram till en punkt där stigen delade sig i fyra väderstreck. Intill dessa stigkorsningar skulle jag nu leta upp två rösen intill varandra, ett hundratal meter från stigen. Jag lyckades tämligen omgående hitta dessa dubbla rösen, och dessa såg ganska speciella ut! Det ena röset var raserat, och det har en jättestor nästan helt platt stenskiva som hjärtsten, men som nu alltså ligger ner över rösets ena sida. Det andra röset har också en stor och platt stenskiva som hjärtsten, men mindre. Denna hjärtsten står i en lutande vinkel, och det är väl bara en tidsfråga när även denna ska välta. Postamenten på bägge dessa rösen bestod av stenar och stenskärvor tagna från den spruckna och södervittrade berghällen rösena står på. Jag märkte själv hur porös stenhällen är i detta område, då jag stod på en stenskiva i berghällen som började vicka upp och ner när jag skulle fotografera dessa rösen!

När jag sedan återvände till "huvudstigen" tog jag fel på stig och gick i riktning mot Källtorpssjön, och det område som drabbades av en skogsbrand 1999. Tanken var att jag skulle hålla mer åt sydost för att eventuellt kunna hitta ett röse strax intill stigen, men eftersom jag befann mig på fel stig (som jag upptäckte ett bra tag senare) så bommade jag det röset. Längs med denna stig såg jag många mindre rösen precis intill stigen, och jag funderade på om det kunde vara visare, alltså hjälprösen i riktning mellan de större, och tog en del bilder på dessa. Men jag insåg till slut att det måste röra sig om en form av äldre markering av stigarna som ligger kvar, som var till hjälp för stigvandrare innan de markerade lederna med de tydliga målade prickar jag nämnde tidigare i denna text. Allt eftersom jag följde stigen trodde jag att jag visste var jag var, men när det plötsligt dök upp en stig från höger insåg jag misstaget och insåg att det bara var att fortsätta mot Snörom, i södra änden av Källtorpssjön, för att där ta ett beslut om jag skulle fortsätta vidare eller gå tillbaka och leta efter rätt stig. Rejält trött i benen av all berghällsvandring och kuperad terräng var det inga problem att välja att gå på plan mark en bit. Jag gick västerut parallellt med Ältavägen fram till Hellasgården.

Jag kände ändå att det var för tidigt att runda av, så jag beslöt mig för att leta upp två rösen till, söder om Hellasgården och Ravinens klubbstuga. Det första röset jag siktade in mig på ligger i hög terräng i blandskog, och enligt kartan skulle en mindre stig leda till röset. Dock insåg jag att det var fler stigar än de som är utmärkta på kartan som finns i verkligheten, så jag rörde till det ordentligt och gick fram och tillbaka på åtskilliga mindre stigar, innan jag till slut gav upp (tillfälligt) och traskade ner till en större stig. Den behövde jag bara följa något tiotal meter innan jag fann det andra röset, ett pampigt sådant med en jättestor hjärtsten, som dock tyvärr är omkullfallen. Röset med en stående hjärtsten av den storleken måste ha varit en imponerande syn! Det var en barnfamilj som hade "slagit läger" precis vid detta röse, så jag tog kort på röset lite på håll, för att inte bli utpekad som någon som beter sig väldigt underligt. :-)

Efter detta bestämde jag mig för att göra ett försök till att hitta röset jag bommat precis innan, och nu gick det bättre! Jag följde kartan millimeter för millimeter och stannade åtskilliga gånger för att förvissa mig om att jag följde rätt höjdkurvor och alltid tog den större stigen (det kryllar som sagt av små stigar i detta område. Väl framme vid platsen för röset stod jag still och snurrade runt och fick syn på en stor och tydlig hjärtsten stående i ett mindre postament uppe på en bergskant. Äntligen!! 

Nu var jag nöjd för denna gång, men beslutade mig ändå för att gå i riktning mot Bagarmossen och dess T-banestation i stället för att gå tillbaka i riktning mot Hellasgården och dess busshållplats (trots mycket kortade avstånd dit).

Nu gick jag alltså nästan rakt västerut mot Dammtorpssjön, och sedan söderut till den lilla fina bro som går över sundet där Dammtorpssjön och Söderbysjön möts. Jag passerade en golfbana och en badplats vid Söderbysjön och gick nu nästan rakt söderut mot Bagarmossen. Jag hade en förhoppning om att hitta ett absolut sista röse (ej med på orienteringskartan dock) precis vid ett dike strax före bebyggelsen i Bagarmossen börjar. Och ser man på, detta röse fann jag! Det syns från vägen, och det är i mitt tycke mycket märkligt att röset inte är utsatt på kartan. Med tydlig hjärtsten och ett postament väl synligt, fast med en del mossa på, men ändå lätt att upptäcka. Ja, jag har varit med om det förr, tydliga och stora rösen som inte är med på kartorna, men mindre och knappt upptäckbara rösen som är med på kartorna... Man får vara beredd på allt när man letar rösen! :-)

Efter drygt 3 timmar på berghällar, spångsektioner och plankor, i skogsmark och intill mosskanter och sjöar var jag nu ganska mör när jag till slut hittade till den väl gömda T-banestationen  Bagarmossen. Puh! 

Man kan säga att jag betade av ca en tredjedel av det område jag hade tänkt gå igenom, så det är inte omöjligt att jag återkommer och betar av fler rösen, och kanske även de jag bommade i den delen jag gick i denna gång, vi får se!