11 Juni 2014, 10 rösen i Bro Häradsallmänning/Lejondals naturreservat:

Efter ett långt uppehåll var det återigen dags för en rösepromenad, denna gång i det stora området sydost om Lejondalssjön, inom Bro Häradsallmänning och Lejondals naturreservat. Jag har sedan tidigare besökt området ett par gånger, dels under tidiga våren då jag gick längs reservatets östra kant, och tillika golfbanans västra kant, då jag lokaliserade samtliga på kartan utmärkta rösen (plus eventuellt något tveksamt ytterligare), samt även en kort promenad längs vägen som går i östlig riktning från korsningen vid Kronbacka, då jag letade upp de två rösen som är närmast vägen på norra respektive södra sidan.

Denna gång var målsättningen att hitta samtliga rösen inom området som jag ännu inte hade letat efter, och det lyckades jag faktiskt med! Jag hittade dessutom ett par rösen som ej är markerade på orienteringskartan, men som är med på gamla kartor. Dock var det ett sådant röse jag inte hittade (omarkerat alltså).

Jag kom med bussen till Aspvik och gick längs diverse nyligen iordningsställda ridvägar norrut förbi Aspviks koloniområde, och vidare norrut mot och under E18 till den före detta avrättningsplatsen intill den fina gamla vägen.

Vid avrättningsplatsen vek jag in i skogen österut och gick uppför berget, i ganska besvärlig terräng med massor av gammalt ris och fällda träd. Eftersom denna skog ligger mycket nära motorvägen och dess ständiga brus är det i stort sett helt omöjligt att gå vilse, eftersom man hela tiden vet vilket håll som är söderut, det är bara att lyssna! Efter lite kryssande i den besvärliga terrängen fann jag det första röset kl. 11:00, ett stort femstenarör med stort postament och stora skarpa stenskivor som mycket tydligt visade riktningen ostsydostlig riktning längs den här helt raka gränslinjen. Jag fann även metallpinnar och något som liknade ett tomtrör precis intill röset.

Jag fortsatte i samma riktning (ostsydost) och knappt 10 minuter senare fann jag röse nummer två för dagen, runt 11:20 alltså. Även detta var ett femstenarör, men i mindre skala än det första, och lite mer bevuxet med blåbärsris och mossa. Bara något hundratal meter söderut syns här motorvägen tydligt mellan gles björkskog.

Röse nummer tre för dagen var ett röse bestående av en stor sten i en stenrösa precis intill en liten gran. Inget femstenarör, och det påminde mer om en visare än ett röse. Intill den stora hjärtstenen var en metallstolpe nedsatt med orangemålad topp. Klockan visade nu 11:30, och 11:35 var jag framme vid den fjärde och sista gränsröseplatsen längs "raksträckan" jag följt sedan starten på promenaden vid avrättningsplatsen. Detta fjärde röse var ett femstenarör i samma utförande som det andra röset, med tydliga visarstenar nedatta i det numera mossbevuxna postamentet. Detta röse stod i ganska orörd terräng med mycket mindre besvärande ris att ta sig fram igenom än terrängen de tidigare rösena stått i.

Nu bytte jag riktning och gick nästan helt rakt norrut för att leta upp det femte röset. Jag gick längs en bergskant med en dal till höger om mig med väldigt mycket ris och stora fällda träd. Ca 11:45 nådde jag det femte röset, också detta ett tydligt, om än inte jättestort, femstenarör. Delvis mossbevuxet och intill flera yviga granar. Enligt kartan var nästa röse rakt norrut från detta, MEN jag hade för avsikt att försöka hitta ett röse till innan detta, nämligen ungefär halvvägs upp, men svagt i riktning nordväst. Den nordligaste stenen på det nyss funna röset kan ha gett en ledtråd om riktningen, då alla övriga stenar stod i raka väderstrecksriktingar, men den norra verkade ge en ledtråd åt vilket håll nästa röse var beläget. Sagt och gjort så gav jag mig iväg i den riktningen för att leta upp dagens sjätte röse. Till stor glädje fann jag detta röse, som var i skapligt skick, men övervuxet av några mindre spretiga men döda granar. Detta röse borde vara utmärkt på orienteringskartor, för det är så pass tydligt. Skulle man ta bort de döda spretiga granarna som har vuxit i röset, samt några grenar som hänger ner från andra granar, skulle det vara tydligt och fint. 11:50 var klockan när jag gick vidare mot nästa röse, alltså "tillbaka" till linjen rakt norrut. Men nu fick jag lite problem. Jag nådde fram till en tydlig stig/vegetationslinje, som också utgör gräns för Bro Häradsallmänning mot naturreservatet, och skulle därifrån gå norrut bara ett femtiotal meter förbi en höjd för att hitta det sjunde röset. Det var inte lätt! Jag gick tillbaka till stigen åtminstone tre gånger för att "börja om" innan jag till slut hittade ett mycket anspråkslöst litet röse strax norr om en svag höjd. Röset var det minsta hittills (mycket mindre än det tidigare funna som ej var med på kartan), och såg upp som en samling stenar lagda i en liten "sockertopp". Detta var däremot utsatt på kartan!! Märkligt! Nästan helt gömt i blåbärsris och med en liten nedsatt pinne i toppen var det helt klart det mest svårfunna (hittills). Jag undrar verkligen hur detta kan vara utsatt på orienteringskartan men inte det föregående!?

Jag satte ner ytterligare en pinne i rösets topp innan jag lämnade detta röse runt 12:15 för fortsättningen av min upptäcktsresa.

Målsättningen var nu att följa den lilla höjden jag till slut hittade det senaste röset vid, och gå i nordvästlig riktning upp till vägen som går mitt igenom skogen från Kronbacka-korsningen till en vändplan i öster. Jag anade att det skulle finnas ett ej utsatt röse ganska nära vägen, på höjden jag alltså följde. Strax innan jag närmade mig vägen såg jag en tydlig stående sten mellan ett par tallar i öppen terräng. Där var det ett röse! Alltså det andra röset för dagen som ej var med på kartan, och även detta mycket tydligare än det föregående som jag letade så länge efter. Även detta röse påminde mer om en visare än ett röse, med en stor hjärtsten och ett ganska oansenligt postament. Dock var hjärtstenen som sagt stor och tydlig, och jag fick syn på denna på ca 30 meters håll, så det var inget snack om att det var röset jag hade hoppats hitta. Hittills alltså full pott i funna rösen, då detta var det åttonde, och klockan visade nu 12:30.

Jag tog mig ut på vägen och gick den hela vägen österut tills den tog slut. Nu började man känna sig ganska mör, och minst sagt svettig! Solen sken i stort sett hela tiden och den mestadels risiga terrängen jag tog mig fram i sög musten ur kroppen och främst benen. Den stora fördelen med att gå igenom ris och kvistar var att det hördes tydligt när man kom gående i skogen. Risken att råka på något av skogens större däggdjur blev alltså rätt så minimal, som tur var!

Längs med vägens norra kant kunde det eventuellt finnas kvar två eller möjligen tre rösen, ej utsatta på orienteringskartan. Jag tittade efter dessa, men fann inga spår av eventuella rösen. Det gjorde mig dock inte alltför besviken. Då vägen säkerligen hade breddats och iordningställts ett par gånger genom åren, och terrängen precis intill var buskig, stenig och risig fanns ju risken att dessa eventuella rösen antingen hade skadats, tagits bort, eller blivit helt övervuxna. Det är ju trots allt så att rösen en bit in i skogen oftast är lättare att hitta än de som stått precis intill vägar. Jag följde som sagt vägen västerut och letade efter en stig som skulle leda mig till det nionde rösen på södra sidan om vägen. Jag passerade ett skjul ett tiotal meter från vägen på dess södra sida med tak med skorsten i, en förvaringslåda, stolar och diverse annat. Det var dock ingen "hemma" i denna koja. Till slut hittade jag en mycket dålig och igenvuxen stig som började från vägen där en gammal trätavla satt uppsatt från 1975 som förkunnade att det var ett naturreservat man befann sig i. Jag försökte följa den svaga stigen, som snabbt upphörde, och fick återigen lita på orienteringskartans höjdkurvor för att till slut hitta det nionde röset, som stod på en liten punkthöjd i skogen strax söder om ett större kärr. Ett fuint och tydligt röse som bara delvis var mossbevuxet. 13:15 var nu klockan, och jag försökte hitta ytterligare ett ej utsatt röse strax öster om det nyligen funna, men där gick jag dessvärre bet... Första missen (förutom de eventuella rösena vid vägen jag nämnde tidigare). Det var synnerligen besvärlig terräng i detta område, med mycket kärr, mycket ris och vattenfyllda körvägsspår som gjorde terrängen mycket svårlöpt. Dessutom rätt så plant och få riktmärken i form av stenar etc. så jag gav upp ganska tidigt i det här fallet. Den tilltagande tröttheten gjorde så klart sitt till också.

Jag letade återigen upp vägen och gick den nästan hela sträckan bort till Kronbacka-korsningen, men vek av norrut på en mindre stig. Jag hade ett enda röse på kartan kvar att bocka av, beläget mitt i skogen mellan vägen jag nyss lämnade och löparspåret öster om Hällkana. Jag kom på lite villovägar och råkade på ett av rösena jag besökte vid en tidigare promenad (förra året) i området så jag passade på att fotografera även detta röse, igen.

Hittade sen tillbaka till den stig jag skulle hålla mig till nästan hela vägen upp till röset jag hade kvar att hitta. Denna stig är utmärkt på flera hundra år gamla kartor, och man kunde se att det varit en gammal färdväg. Dessvärre är den numera svag och smal och på många ställen övervuxen av yviga granar. Med tanke på stigens historia tycker jag att det skulle vara önskvärt att "restaurera" denna stig och göra den bättre framkomlig igen. Bara en tanke. :-)

När stigen vek av rakt norrut fortatte jag österut och tog mig via att passera två stora stenar upp på en berghäll.

Där hittade jag det tionde och för dagen sista röset, ett mycket pampigt femstenarör med stort postament och stor hjärtsten och riktingsstenar. Ett femtontal meter norr om röset står en mycket tydlig visare i ett röse, och även ca 15 öster om röset står även en visare i ytterligare ett litet röse. Det norra visar-röset är mycket tydligt, det östra något otydligare, men tveklöst ändå en visare. Så det var en storslagen avslutning på en mycket lång och krävande expedition i Bro Häradsallmänning/Lejondals naturreservat. Klockan visade på 14:10 när jag lämnade det tionde och sista pampiga röset med dess två visare. Jag ska i ärlighetens namn nämna att jag gjorde ett mycket halvhjärtat försök att hitta ytterligare ett ej utsatt röse i närheten (strax norr om det sista röset), men tröttheten (med kraftig törst och hörselrubbningar!) fick mig att inse att det var extremt hög tid att lägga ner expeditionen och återvända till civilisationens vägnät i skogen.

Väl hemma igen blev det en mycket, mycket lugn kväll med mycket dryck och ett mål mat! Pust!!

Summering:

Av de 8 på orienteringskartan utsatta rösen jag hade för avsikt att hitta fann jag samtliga 8! :-)

Dessutom hittade jag 2 på kartan EJ utsatta rösen, totalt funna rösen alltså 10 stycken!

Jag försökte dessutom hitta ytterligare 4-5 rösen, ej utsatta, men de fann jag inte.

Promenadtid; drygt 4½ timme totalt, varav 3½ i skogsterräng.

Promenadavstånd i skog, uppskattningsvis: minst 7 km.

Promenadavstånd totalt: minst 1,2 mil.