13 April, cykelutflykt på Livgardet

Det blev en rejäl cykeltur med promenadavsnitt i skogen mellan varven denna vårdag som inleddes kyligt men blev varmare allt eftersom. Jag började med att försöka leta upp de rösen som jag har sett på gamla kartor, men som ej är med på nyare orienteringskartor. För övrigt i samma område som förra expeditionen (se tidigare inlägg). På udden mellan Sjötorpet och Bjurs gick jag ut i västlig riktning och letade efter en visare, som enligt gammal beskrivning skulle stå "i en backe". Hittade ingen sådan, och gick därför ner för bergkanten till sjöstranden, där ett femstenarör har stått. Gick en ganska lång sträcka längs strandkanten, men fann inget. Tråkigt! Tänkte då leta upp Grandahlsröret (se tidigare inlägg), i kraftledningsgatans kant, men då det var full aktivitet på militärerna denna dag, och det var folk i skogen precis där jag tänkte gå in så avstod jag detta. Tydligen var det någon form av soldatprovsmarsch eller liknande på gång i området, för det kryllade av grönklädda i skogen och längs vägen just precis där jag hade för avsikt att leta rösen.

Eftersom det inte var skjutvarning på skjutfältet styrde jag i stället kosan ditåt, och efter att ha passerat Tranbygge och följt ån norrut längs den östra vägen stannade jag på två ställen för att kolla rösen (som ej är med på nyare kartor). Det sydliga rösen kan jag ha funnit, men är tveksam. Det bestod av många stora stenar i en hög, utan tydligt struktur eller hjärtsten. Dock var platsen i stort sett exakt, så det får bli en "troligtvis funnet röse"-benämning på detta ställe. Vidare norrut sökte jag upp nästa röse, och det fann jag tveklöst. Dock var detta röse i dåligt skick, men träd bland stenarna och i gräsig terräng. Jag antar att detta röse är väldigt svårt att hitta när gräset vuxit upp mer. Från detta röse tog jag sikte över ängen, och såg en spikrak fåra (eller dike) som utgör gräns än idag mellan Håbo-Tibble och Västra Ryds socknar. Där fåran når sitt slut på andra sidan bäck-ängen såg jag flera ljusa stenar. Dessa skulle jag senare leta upp för att lösa gåtan om det var Ängsröret eller Wikröret jag sedan tidigare funnit på andra sidan, samt försöka lista ut var det ena av de två jag ej funnit eventuellt kunde finnas. Jag cyklade vidare norrut mot Negelstena. Tog en avstickare ner mot Negelstenaviken och njöt av utsikten mot Sigtuna, innan jag fortsatte. Sydväst om Negelstena såg jag att det var möjligt att faktiskt cykla ut på ängen, och gjorde därför så, i förhoppning om att hitta ett röse strax norr om Kråkröret, ett röse i ängens sydvästra hörn som jag trodde mig ha funnit året innan. Jag hittade något som kunde tolkas som röse, men som var så tveksamt att jag inte kan bekräfta det. Letade upp Kråkröret för att se dess skick nu under våren, då jag förra året trodde mig ha funnit det senare under sommaren, och då var det svårfunnet pga högt gräs och mycket ormbunkar. Letade upp det troliga röset i hörnet, men blev mycket tveksam till om jag verkligen funnit just Kråkröret förra året, då det fanns en stor samling stora stenar bara några meter väster om det jag trodde var röset. Jag tror jag får omvärdera rösets läge och i stället konstatera att det är mer troligt att röset faktiskt är den stora stensamlingen, och inte det jag hittade förut.

Efter detta huvudbry gav mig mig iväg mot vägen som löper längs bäck-ängens östra sida. Passerade en avlång stående sten i Negelstenas fyrvägskorning, mot öster. Vet ej vad denna sten har (haft) för betydelse.

Väl framme vid platsen för Ängsröret och Wikröret tog jag sikte på platsen på andra sidan bäcken, och såg lika tydligt härifrån diket/fåran och kunde konstatera att det röse som skulle ligga i linje med detta inte gick att finna. Däremot är det andra röset mycket tydligt och välbyggt, med tre stenar i dess mitt, som i en svag vinkel. Med andra ord kan jag härmed konstatera att det är Ängsröret som finns stående intill vägen. Wikröret däremot, verkar ha försvunnit. Just Wikröret är det röse som om det skulle ha funnits kvar, hade legat i exakt linje med diket och därmed också i sockengränsen. Trevligt att kunna klargöra vilket röse jag funnit, men å andra sidan tråkigt att det andra röset inte verkar finnas kvar. Kanske blev det skadat/bortplockat i samband med att vägen förbättrades för många år sen?

Drygt en mils cyklande och promenerande i skog och mark, och sammanlagt nästan 4 timmar från avfärd var det därmed dags att runda av för denna gång.